Dagen arbetspensum innehöll ett webinarium. Professor emeritus Kjell Asplund, som bl a varit chef för socialstyrelsen, höll ett mycket intressant föredrag om vilken typ av fusk och oegentligheter som förekommer inom forskning och också lite om varför forskare fuskar. Riktigt intressant var att nästan var tredje vetenskapliga artikel innehåller någon form av oacceptablet innehåll enligt ALLEAs (All European Academies) kodex för publicering av forskning. Kodexen inehåller följande punkter:

• Tillförlitlighet i fråga om att säkerställa forskningens kvalitet, vilket avspeglas i design, metod, analys och utnyttjande av resurser.
• Ärlighet i fråga om att utveckla, genomföra, granska samt rapportera och informera om forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt.
• Respekt för kolleger, forskningsdeltagare, samhälle, ekosystem, kulturarv och miljö.
• Ansvarighet för forskningen från idé till publicering, för ledning och organisation, för utbildning, tillsyn och mentorskap samt för dess vidare konsekvenser.

Ett av de vanligaste oacceptabla agerandet enl ALLEA är att ha med medförfattare som inte på ett signifikant sätt bidragit till det publicerade arbetet, d v s brott mot den fjärde punkten. Idag har också bildmanipulation blivit ett vanligt sätt att att fuska. Vanligt är att använda en bild för samma ända mål. Det kan räcka att vrida bilden 90 grader och sen använda den i ett annat sammanhang som bilden inte är del av med skulle kunna vara det.

Ett annan intressant fakta är att medicink forskning utgör ca 50 % av alla upptäkta avvikelser från ALLEAs kodex, medan bara ca 10 % utgörs av forskning inom naturvetenskap och teknik. Även samhällsvetenskap och humaniora har också större andel fusk än naturvetenskap/teknik. En teori att medicinsk forskning har så mycket fusk enl ALLEAs kodex är att man gör mycket forskning på människan och där finns många fallgropar bl a för etiska tveksamheter eller oklarheter.

En vanlig orsak till fusk eller oegentligheter är att en forskares publiceringfrekvens dalar och att man inte längre ligger på topp och kan får svårare att få nya anslag. Då kan det vara lockande att ta genvägar och publicera tveksamma data. Främst för att komma upp i publiceringsfrekvens och öka möjligheten att beviljas nya anslag.

Avslöjas en forskare så är ofta karriären över beroende på hur allvarligt orederligheten anses vara. Fabricerade eller manipulerade data är det som anses allvarligast och leder ofta till slutet på en karriär. Mindre allvarliga fel kan däremot leda till en mer eller mindre lång paus i karriären med svårigheter att få anslag mm.

En annan intressant aspekt är att visselblåsare som försöker påtala misstänkt fusk och oegentligheter ofta är doktorander som har insikt i data. De råkar då ofta illa ut och kan förlora sin doktorandplats, jobb eller anslag. Detta kan leda till en tystnadskultur, som gör att fusk inte upptäckts lika lätt. Man kan dock konstatera att här börjar en förändring att ske och man försöker på många ställen stötta unga forskare, som larmar om misstänkt fusk eller oentligheter.

Nya lagen om oredlighet i forskning menar att misstanke om forskningsfusk ska lämnas till åtal. Lagen har ännu inte riktigt prövats. Även om några fall lämnats till åtal så har ännu ingen åtalts eller dömts.

En annan del är etikprövningenlagen där det finns flera exempel där etikprövning saknas eller är undermålig. Det är också så att många ändringsansökningar kommer in. Blir det många ändringar kan det vara svårt att se om den slutliga ansökan stämmer med den ursprungliga och det går att genomföra projektet som det var tänkt och få svar på den ursprungliga frågeställningen.