Första dagen på Samsö omfattade presentationer och samtal vid Samsö Energiakademi och besök till ett jordbruksföretag (se tidigare notis). Under dag två gjorde vi en rundsresa på Samsö med flertalet studiebesök och stopp vid intressanta platser. Denna notis handlar om mina mer privata intryck från denna rundresa. Vill du läsa om de tekniska studiebesöken läs här.
Rundresan med buss började med ett kort stopp vid Samsö vingård där lokalt vin produceras. Samsö vingård producerar sålväl rött vin, som vitt, rosé och mousserande viner.
Därefter blev det ett historiskt stopp vid Samsös smalaste del. Samsö har varit bebott i tusentals år. Det finns en del lämningar från stenålder, bl a från sena delen av klockbägarkulturen. Även från bronsåldern finns lämningar, främst längs västra sidan av ön, som vätter mot Jylland. Aros (Åhus idag) var ett stort samhälle på Jyllande under bronsåldern och låg bara en dags båtfärd från Samsö.
Under vikingatiden blomstrade Samsö med två olika släkten, ett på norra delen och ett på södra delen. Mellan delarna på smalaste stället grävdes före vikingatiden (ca 750 f Kr) en ca 600 m lång kanal som skoddes med ekvirke. Kanalen var en viktig genväg som flitigt användes under vikingatiden. Skeppen kunde därmed segla nästan ända fram till även de bosättningar som låg längs kanalen och inte vid havet. Det gav bosättningarna mer skyddat läge både mot väder och plundring.
Resan fortsatte ut mot Langör som är en smal udde norr om den grunda lagun som bildats på öns östra sida. Hela området runt lagunen är ett skyddat Natura 2000 område. Det finns en smal segelbar kanal in i lagunen, som i övrigt bara är någon meter djup. På väg till Langör passerade vi flera olika biotoper bland annat strandängar med ljunghed och ett område med helt släta ängar med sandjord med slumpmässigt placerade stenar. Det är ett orört landskap kvar sedan istiden då stenarna slumpmässigt placerades ut av den smältande isen. Ängarna har enbart använts för bete och är skyddade då de ingår i Natura-2000 området.
Längst ut på Langör finns en fiske- och småbåtshamn. Här kan man se de öar som bildar gräns för den grunda lagunen. Det finns stora låglänta markområden runt den grunda. Dessa områden översvämmas reglebundet. Det finns inget omfattande yrkesmässigt fiske på Samsö längre. Hamnarna har mer blivit gäst- och småbåtshamnar. Det fiskebåtar som finns kvar används för att ta med turister på fisketurer och för ett begränsat laxfiske med fasta redskap.
Nästa stopp var vid ett minikraftverk, som beskrivs i en annan notis. Efter detta intressanta stopp for vi vidare till Nordby Bakker och Nordbybjerg, som Samsös högsta punkt 65 m ö h. Denna del av Samsö bildades under senaste istiden ca 70 000 – 100 000 år sedan och är därmed den äldsta delen av Samsö. Långt senare kom sydön upp ur havet med landhöjningen och öarna växte ihop långt innan vikingatiden. Där av den grävda kanalen jag skriver om ovan. Från utsiktstornet på Nordbybjerg ser man bland annat till Århus och norra delen av Jylländska fastlandet, som syns i horrisonten till höger.
Efter ett blåsigt stopp på Nordbybjerg fortsatte resan in till Nordby som är ett samhälle som anlades på vikingatiden. Samhället var befäst för att bland annat skydda boskapen som nattetid samlades innan för befästningen mitt i byn. Med tiden byggdes även bostäder innanför befästningen. Under Medeltiden växte mindre byar runt samhället ihop till nuvarande Nordby. I Mårup ett litet samhälle alldeles intill Nordby ligger hamnen på nordön. Befolkningen på nordön hade mer samröre med Jylland medan sydön hade mer samröre med Skälland och Fyn.
Nordby centrum med sin bevarade struktur är kulturskyddad och får inte ändras. Centrum karakteriseras av de gamla korsvirkeshusen med svartmålat virke, vit rappning och vasstak eller röda tegelhus med tegeltak. Vasstaken håller ca 40-50 år på södra sidan och 80-100 år på norra sidan. Kostnaden över tid för vasstak är ungefär detsamma som tegeltak. Det finns fortfarande firmor som specialiserat sig på att lägga vasstak. Vassen binds ihop i knippen som ”sys” fast på taket. Tiidigare borrades tunna hål i undertaket och tråden stack igenom och spändes åt på undersidan. Idag används en typ av spikpistol för att skjuta tråden igenom undertaket. Vassknippena spänns fast på insidan av undertaket. Man lägger en duk på på utsidan av undertaket främst för att öka friktionen mot vassen så den inte börjar glida. Speciellt om taket är brant.
Efter detta stopp i kulturskyddade Nordby återstod tre stopp för studiebesök vid Kommunkontoret som är självförsörjande med solel, och ett minivärmverk på södra ön som försörjer ett antal samhällen med fjärrvärme och gästhamnen i Ballen som också har en solpanelanläggning som gör hamnen självförsörjande på el. Läs mer om dessa besök i en annan notis.