Det här är kanske en lite pinsam historia.
Kl 7 lördag morgon väcker mobilen mig. Det är dags att rapportera väderobervationer till SMHI som jag gör varje morgon. Går upp och ser att det kommit några cm nysnö under natten. Då finns nederbörd och nytt snödjup att mäta.
Kliver i kallingar, ner i vinterstövlar och tar mätsticka och en tom nederbördsbehållare i var sin hand och går ut. På nedersta brosteget fanns en isfläck under snön. Vänsterfoten slinter iväg och jag sitter plötsligt på rumpan i kallingar i snön.
När första överrasknigen lagt sig konstaterar jag att jag kan röra alla kroppsdelar och inget är brutet. Kliver upp, borstar av snö från kallingarna, och kollar att mätstickan och behållaren är OK. Sen går jag och mäter snödjupet och skiftar behållare i nederbördsmätaren.
Väl inne ställer jag nederbördsbehållaren på upptining (nederbörden ska mätras i smält form) och konstaterar sen att det blivit ett smalt ( < 1 cm) skrapsår med blodvite längs hela underarmen. Satte därför ett långt plåster längs såret. Anteckande sen väderdata och lade mig på soffan med kaffe innan det var dags för skidor på TV.
Sen fortsatte skidåkningen på TV hela helgen och på måndag blev det en dag i stan. På tisdag morgon upptäckte jag ett blåmärke som kommit utanför plåstret. Muskulaturen i underarmen har blivit ordentligt rådbråkad då blåmärket kommit långt utanför plåstret. Det hade kunnat bli mycket värre. Tänk tanken att sitta i kallingar i snön på bron med bruten arm och ringa 112.
Efter bastu avslutades onsdagen sen med ett nytt oväder med intensivt snöfall med kramsnö och snödrev. Det blev sen oel på senare på kvällen både på ön och fastlandssidan. Valde då att avsluta dagen och krypa i säng i mörker.
Strömmen var dock åter på torsdag morgon. Avbrottet hade varat i ca 2 ,5 tim och var tillbaka vid ca halv två på natten. Torsdagen inleddes med att hämta varor till affären från färjan. Tung blötsnö gjorde det omöjligt att ta bilen så det får bli snöskoter fram till jag fått infarten plogad.