Jongården idag

Jongården är ett av de större boställena på Holmön. Jag köpte gården och flyttade hit 1995.

Jongården fick en större renovering 2003 för att möta familjens och verksamhetens behov. Övervåningen inreddes med sovrum och ett stort våtutrymme med bubbelbad och bastu mm för familjen och besökare.

Under 2010 gjordes en miljöanpassning med jordvärme, även om vedeldning fortfarande kan användas, t ex vid strömavbrott. Hösten 2020 installerades ett nytt avloppssystem med minireningsverk för fortsatt miljöanpassning.

Sommaren 2021 anskaffades ett utekök med eldplats för matlagning ute. Med detta kan familjen njuta av ute aktiviteter och jag kan välkomna besökare för utemåltider i samband med Daminas turistaktiviteter.

Sommaren 2024 installerades em solelsanläggning på ladugård- och logtaken. Med 50 paneler ligger produktionen på ca 120 kWh/dag en solig sommardag.

Till gården hör ca 50 ha mark, varav det mesta är skog. Ca 7 ha runt gården i byn är åkermark, som nyttjas för bete av en annan företagare. Man kan se betande djur i inhängnen runt gården. I huvudsak ser man får, som alternerar mellan bete på Jongårdens mark och andra hägn i byn.

Skogen sköts idag extensivt med främst gallring och uttag av vindfällen. En del mogen skog slutavverkades 2003 och delar av marken återplanterades därefter. För att öka lövskogsinslaget i strandnära områden gjordes där ingen återplantering utan lövskogen får ökas genom självföryngring efter avverkningen. 

På markerna finns även Toras Bigård. Totalt finns kapacitet för ca dussinet bikupor vid Jongården och på några andra ställen på ön. Vid Toras bigård på Jongården sker även drottningparning för renrasiga Nordiska bin. [Läs mer om biodlingen och parningsstationen]

Jongårdens historia

Boningshuset och den gamla ladugården timrades på 1860-talet av ”Pell-Pers” son Erik Johansson. Detta skedde i samband med att ett av Holmöns åtta stamhemman, Holmön 5, delades mellan sönerna. Gården ligger på nuvarande fastigheten Holmön 5:4. Huset är en s k  Västerbottensgård och är orienterad i öst-västlig riktning, vilket är ovanligt för västerbottensgårdar, som normalt ligger i nord-sydlig riktning. Entrén ligger på norra långsidan av huset. På bottenvåningen i östra delen finns köket och salen ligger i västra delen.

I början av 1920-talet byggdes en ny ladugård på norra sidan av gårdsplanen av Eriks son Johan Eriksson. I gamla ladugården, som ligger väster om gårdsplanen, byggdes bagarstuga och förråd. Gårdsplanen blev då omgärdad av byggnader i söder, väster och norr. Infarten är från öster och gården ligger ca 80 m från Berguddsvägen. Adressen är idag Berguddsvägen 14.

Bror Eriksson, son till Johan, tog över hemmanet på 1940-talet. Han renoverade huset 1951 och byggde då förstugan med ett litet våtutrymme. Vid renoveringen lades trossbotten in och vattenburen värme med spispanna i köket, som central värmekälla, drogs in. En ny vedspis installerades också i köket, men kakelugnen i salen revs tyvärr vid samma renovering. Vedpannan och även vedspisen i köket finns kvar och nyttjas än idag. Senare lades plåt på taket och på 1960-talet  byttes fönstren till då moderna tvåglasfönster i köket, kammaren och det östra sovrummet på övervåningen, d v s de delar av huset som nyttjades vintertid. 

Bror Eriksson var fiskare och fårbonde. Till hemmanet fanns också fiskerätter, s k ”skäl”. Då hemmansägarna till detta hemman ofta var fiskare så valde man ofta att förvärva fiskerätter och avstod mark vid flera arvsskiften. Systemet med ”skäl” är nu avvecklat, och hemmanet hade vid avvecklingen fler skäl än de flesta andra hemman på Holmön. 

Bror Eriksson var den siste aktive bonden på Jongården. I slutet av 1970-talet avvecklades det aktiva jordbruket. Bror Eriksson avled 1986 och hans fru Vera 1992. Under några år nyttjades gården enbart som fritidsbostad av barnbarnen innan jag köpte gården.